måndag 15 december 2008

Ny vecka igen!

Måndag här igen, asså kan det gå fortare? Jag tvekar banne mig på det. Det värsta är att det är jul nästa vecka, det är ju helt sinnessjukt! Jag har inte ens börjat med mina julklappar ännu, och det är inte så att jag är gjord av pengar så jag har råd heller för den delen. Det är så surt att vara fattig. Nej imorgon börjar jag tidigt, sen ska jag träna boxning med pappa, sen ska jag hem och sova igen, sova är det bästa.

DAGENS TANKE

Jag menade aldrig att såra dig, och nu ser jag att du är påväg framåt igen. Därför vill jag nu säga förlåt, du vet det där ordet man inte vill höra i samma mening som slut. Men jag hoppas att du kan ta in det nu. Vi hade två fina år tillsammans. Men jag kände att jag växte i en annan riktning, som att våra vägar sakta men säkert gick åt olika håll. Jag är impulsiv, jag gör det jag känner i stunden, men det brukar bli rätt. Jag älskar dig, och kommer alltid att göra, jag kommer alltid finnas där för dig, som en vän. Det sista jag vill är att vi går skilda vägar föralltid. För under våra två år byggde vi upp en vänskap som inte alla får vara med om. Vi gick igenom mycket du och jag, och jag vill tacka dig för allt du gjort för mig och allt du gett mig. Du har ett hjärta av guld, och jag hoppas att du kommer hitta någon som inte är lika rastlös i sig själv som jag är och alltid har varit. Jag behöver springa ibland, fly från mig själv, den dagen jag vet att jag sprungit färdigt och inte längre behöver fly från mig själv och det som påminner mig om vem jag är och vad jag är, vem vet vad som händer den dagen? Men det är år till den dagen är här, jag har mycket att uträtta, inga stordåd, men för mig lika stora som att rädda världen. För min inre frid. Och jag vill inte orsaka dig smärta. Att såra dig är det värsta jag gjort i mitt liv, kändes som att jag raderade en del av mig själv. Men det var för det bästa, för att inte göra dig mer illa. Och jag hoppas att du en dag förlåter mig och minns det vi hade istället för vad vi kunde få. Men nu har jag sagt det, förlåt mig, hoppas du förstår...

Inga kommentarer: