måndag 23 mars 2009

Hej gott folk!



Nu är det såhär, att jag vill prova lite, och tänkte nu blogga lite på www.sabrinswedan.bloggspace.se istället för blogspot. Se om jag trivs bättre eller inte, men som med allt annat, när jag är trött på det nya är det bara att komma hem. Men fram till dess så får ni läsa den bloggen istället :)

Puss på er !

tisdag 17 mars 2009

Money money money, not so funny, when you don't have non!J

Nu börjar jag inse hur viktigt det faktiskt är med pengar. Och det ger mig panik. Jag hade min första riktigt arbetsdag igår på salongen, vilket innebär lång tid fram till löning. Jag har inte jobbat på tre veckor nu men jag trodde jag skulle klara mig, hade 3000 kr, men oj vad fel jag hade. Jag ska sluta vara så optimistisk gällande tid och pengar. För vet ni vad, DET LÖSER SIG INTE, inte alltid. Och inte alltid har kommit att bli min värsta fiende dessa veckor. Trots att jag har snälla vänner och tur på krogen så vill jag känna att jag har pengar igen. Tänkte ju bli rik innan 20? Fast, nja, har tänkt om. Men jag vill ta körkort, makeupkurs och shoppa nya kläder, resa! Asså jag får panik snart, för mycket saker runt omkring mig. Massa räkningar som ligger, företaget är inte vilande ännu och ja, kontona är nollade. Detta är det bittra sanningen, nu väckte jag mig själv. Sabrin Swedan,
LYCKA TILL!

DAGENS TANKE


Det känns som mina vingar har gått sönder. Jag hoppade ut ur boet förtidigt,trodde jag för mycket? Jag kanske inte tillhör denna världen, borde jag vara här? Det är tungt, jag försöker varje dag att lyfta, men jag är rädd, för det gör ont, tårar faller, jag orkar inte mer. Kanske hade jag rätt för det visade sig att det inte går att flyga med vingar av stål.

söndag 15 mars 2009

King love Queen

Invigningen är över och förbi. Det känns lite konstigt faktiskt, det vi har jobbat för sålänge är plötsligt historia och imorgon ska man gå till jobbet som vanligt, fast på en nytt ställe, på King love Queen. Det ska bli spännande att se vad som händer.

DAGENS TANKE


Jag är så trött på falskhet. Vad är problemet? Varför kan du inte ta det med mig istället för med alla andra som inte har med det att göra? Jag vet inte ens vad som är sagt, och försök inte få andra att vända sig emot mig. Jag är ärlig, och jag står för precis allt jag säger. Kom till mig och börja snacka, kan du inte säga till mig, får du fan knipa käft inför andra också!

onsdag 11 mars 2009

Börjar se ljuset i tunneln.

Vi har länge nu kravlat oss fram för att nå målet vi har haft i sikte. Målet att ha en färdig salong till imorgon kl 11.00 och framför allt till invigningen. Idag har vi verkligen jobbat, sen klockan 10.00-23.30. Och vi har fått nästan allt färdigt, ska bli så kul på invigningen måste jag säga! Jag har skurit upp fingrarna idag också men livet går vidare. Haha Fazli min lilla malaka snubbe är så söt, han går runt med borrmaskinen och spelar viktig. Bättre kille får man leta efter! Det är nästan rörande hur många som hjälper till frivilligt på salongen nu, människor som inte kommer jobba där utan bara vill hjälpa till. Tacksamma är vi och jag kan nog snacka för oss alla! Nej, imorgon är det möte med en ny elev jag ska ha, och en hemlighet jag berättar om imorgonkväll om jag hinner, och färga mitt hår kanske.. Hmm nog rätt mycket städning också! Sängen ropar på mig måste dra!

Massa kärlek till er alla er frivilligt arbetande, er hjälp är uppskattad!

DAGENS TANKE

Det lyser en stjärna däruppe, ser du den? Den stjärnan lyser för dig. Den ska leda dig genom svåra stunder, stunder när hoppet har passerat. Se upp i skyn och där har du svaren. Den ska ge dig styrka att fortsätta framåt, styrka att stå upp för dig själv. När ryggsäcken blir för tung eller när dina knän sviker dig, då ska stjärnan hjälpa dig på vägen till du har kommit fram. Vart du än går och vart i världen du än befinner dig, så finns stjärnan där, den kommer följa din väg och aldrig glömma dig. Du kommer gråta många gånger på vägen, bara vilja lägga dig ner och låta tiden försvinna. Stjärnan kommer torka dina tårar, bära dig på sina axlar och stoppa tiden. Den är här för dig, den kommer lysa så länge du vandrar på jorden, och bara lysa för dig. Den vill ta hand om dig, vill att du ska känna dig trygg och att du ska må bra. Så i alla svåra stunder, glada stunder eller förvirrade stunder, se upp i skyn en gång till, se på stjärnan, där finner du svaren och där finner du styrkan att gå vidare.


Min stjärna och jag på Rhodos 08

måndag 9 mars 2009

Lång dag.

Sova, I'm out!

DAGENS TANKE

Du får mig att skratta, men du kan samtidigt göra mig så ledsen, precis som att du vet vilka knappar hos mig som leder till vilka reaktioner. Du dyker upp ibland, för att försäkra dig om att jag fortfarande finns kvar och att jag inte har glömt dig. Men hur ska jag kunna glömma när du påminner mig? Finns det skäl nog att tro att framtiden har något för oss? Eller vill du ha en trygghet som står med öppna armar när du kommer hem igen? Vår korta tid gav oss mycket, vi kom nära varandra, men samtidigt gled vi lika långt isär som isblocken på polerna. Vem eller vad är det vi försöker lura? Jag vill inte tycka om dig, jag ansträngde mig för att hata dig. Men föll varje gång tillbaka till ruta 1 där vi började den där kvällen. Jag har släppt dig, men jag kan inte glömma dig. Jag lever mitt liv, men du finns i mina tankar. Du gör mig så illa samtidigt som du får mig att må så bra. Frågan är hur framtiden kommer se ut den dagen du mår bra? Finns det plats för två pusselbitar som mig och dig i det stora hela? Ska vi sitta brevid varandra? Eller ska vi vara i varsin ände? Många frågor där svaren lyser med sin frånvaro. Det är miljoner bitar som ska falla på plats innan vi hittar våra platser i pusslet. Många hav som ska korsas och många broar som ska brännas. Har vi bränt våra broar? Eller hann vi släcka dom i tid? När pusslets alla bitar börjar falla på plats, när vårens första blomma ploppar upp ur marken, och när höstens löv börjar falla, när snön åter ligger som ett täcke på marken, vart befinner vi oss då? Brevid varandra, eller i varsin ände?

söndag 8 mars 2009

Tomhet

Idag är det söndag och första gången på länge som jag inte var ute dagen innan. Igår satt jag fixad med ett glas i handen hemma hos Therese hade det mysigt och planerna var att vi skulle gå ut en sväng. Men jag orkade inte. All min energi var helt slut, så slutade med att jag gick och la mig och dom två gick ut ensamma. Och det kändes skönt, för på något sätt så insåg jag att jag faktiskt inte missar något genom att inte gå ut varje helg. Samma folk, samma händelser nästan varje gång! Visst jag har skitkul när jag är ute och träffar alla vänner som jag inte träffar så ofta men, när lusten och orken inte finns där så är det skönt att bara slappna av och istället dagen efter ta del av vad som hände kvällen innan, dvs samma sak som förra helgen..

DAGENS TANKE


Jag känner mig tom, finns inget mer att ge eller att hämta. Jag har mycket att säga, men inte längre något av värde. Stunder som denna kommer och går och då är frågan? Ska jag släppa det och bara lägga på samma fasad som alltid? Eller ska jag sitta ensam och gråta en stund till jag känner mig hel igen och redo att ta mig an världen? Jag vet inte vilket som är bäst, jag har så lite ork att jag inte orkar ta ett beslut. Det är jobbigt, och tar så mycket energi att gråta. Och desto mer att sopa igen spåren. Jag är stark, och jag klarar mig. Men ibland kommer det stunder av tomhet, när jag inte är mer än ett uppdrucket glas på diskbänken, inget mer än sanden som sipprade mellan fingrarna. Men jag kommer tillbaka imorgon, starkare än någonsin, och om det skulle ta längre tid så gör det det. Men jag kommer alltid tillbaka, och på något sätt är det skönt att veta att jag skrev mitt namn i sten, och inte i sanden vid havet.

torsdag 5 mars 2009

Fazli och Sabrin, vilken motion!


Nu har jag åter kommit hem till min kära lägenhet där jag inte spenderat allt för mycket tid dom senaste dygnen. Så roligt, när jag slutade på Hairpeople tänkte jag att jag skulle vara ledig och gud så skönt. MEN, mer jobb än någonsin med invigningen bland annat som jag har Fazli fått äran att ha hand om. Vilket är sjukt kul men sjukt påfrestande. Det tar verkligen mer på krafterna att springa runt hela dagarna än att stå på en salong med tre kunder samtidigt ( förstå jämförelsen, har aldrig tre kunder samtidigt bara hänt någon gång. ) Vi springer runt på stan, skrattar, skämtar, älskar livet, hatar livet, älskar varandra, hatar varandra. Det är det går till men i slutet av dagen när vi är hemma hos oss själva ringer vi lik förbannat varandra och saknar den andre. "Men oj va tomt det blev utan dig!" Det ska bli så roligt med invigningen så ni anar inte, känner att detta kommer gå så grymt jävla bra! Nu kör vi! Ska bara sova några timmar först.

DAGENS TANKE

Har väldigt mycket i tankarna nu, samtidigt som jag inte tänker någonting. Nästan som att jag springer fast jag står still. En tanke är det här med hur vi faktiskt tänker, så fort något bra händer eller allt går vår väg då inväntar vi bakslaget. Varför måste det nödvändigtvis komma ett bakslag? Ibland har man tur hela vägen och det är något man faktiskt förtjänar att ha ibland. Vi har så svårt för att njuta av nuet och ta in allt som faktiskt är näst intill perfekt bara för att vi är så säkra på det kommer något/någon som förstör våran bubbla så att allting spricker. Men som jag alltid ha sagt, bygger vi en stadig grund, då rasar inte väggarna när taket faller.