Tomhet

Idag är det söndag och första gången på länge som jag inte var ute dagen innan. Igår satt jag fixad med ett glas i handen hemma hos Therese hade det mysigt och planerna var att vi skulle gå ut en sväng. Men jag orkade inte. All min energi var helt slut, så slutade med att jag gick och la mig och dom två gick ut ensamma. Och det kändes skönt, för på något sätt så insåg jag att jag faktiskt inte missar något genom att inte gå ut varje helg. Samma folk, samma händelser nästan varje gång! Visst jag har skitkul när jag är ute och träffar alla vänner som jag inte träffar så ofta men, när lusten och orken inte finns där så är det skönt att bara slappna av och istället dagen efter ta del av vad som hände kvällen innan, dvs samma sak som förra helgen..

DAGENS TANKE

Jag känner mig tom, finns inget mer att ge eller att hämta. Jag har mycket att säga, men inte längre något av värde. Stunder som denna kommer och går och då är frågan? Ska jag släppa det och bara lägga på samma fasad som alltid? Eller ska jag sitta ensam och gråta en stund till jag känner mig hel igen och redo att ta mig an världen? Jag vet inte vilket som är bäst, jag har så lite ork att jag inte orkar ta ett beslut. Det är jobbigt, och tar så mycket energi att gråta. Och desto mer att sopa igen spåren. Jag är stark, och jag klarar mig. Men ibland kommer det stunder av tomhet, när jag inte är mer än ett uppdrucket glas på diskbänken, inget mer än sanden som sipprade mellan fingrarna. Men jag kommer tillbaka imorgon, starkare än någonsin, och om det skulle ta längre tid så gör det det. Men jag kommer alltid tillbaka, och på något sätt är det skönt att veta att jag skrev mitt namn i sten, och inte i sanden vid havet.