Nu har jag åter kommit hem till min kära lägenhet där jag inte spenderat allt för mycket tid dom senaste dygnen. Så roligt, när jag slutade på Hairpeople tänkte jag att jag skulle vara ledig och gud så skönt. MEN, mer jobb än någonsin med invigningen bland annat som jag har Fazli fått äran att ha hand om. Vilket är sjukt kul men sjukt påfrestande. Det tar verkligen mer på krafterna att springa runt hela dagarna än att stå på en salong med tre kunder samtidigt ( förstå jämförelsen, har aldrig tre kunder samtidigt bara hänt någon gång. ) Vi springer runt på stan, skrattar, skämtar, älskar livet, hatar livet, älskar varandra, hatar varandra. Det är det går till men i slutet av dagen när vi är hemma hos oss själva ringer vi lik förbannat varandra och saknar den andre. "Men oj va tomt det blev utan dig!" Det ska bli så roligt med invigningen så ni anar inte, känner att detta kommer gå så grymt jävla bra! Nu kör vi! Ska bara sova några timmar först.
DAGENS TANKE
Har väldigt mycket i tankarna nu, samtidigt som jag inte tänker någonting. Nästan som att jag springer fast jag står still. En tanke är det här med hur vi faktiskt tänker, så fort något bra händer eller allt går vår väg då inväntar vi bakslaget. Varför måste det nödvändigtvis komma ett bakslag? Ibland har man tur hela vägen och det är något man faktiskt förtjänar att ha ibland. Vi har så svårt för att njuta av nuet och ta in allt som faktiskt är näst intill perfekt bara för att vi är så säkra på det kommer något/någon som förstör våran bubbla så att allting spricker. Men som jag alltid ha sagt, bygger vi en stadig grund, då rasar inte väggarna när taket faller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar