Nyårsfesten var en total succé. Massor av vänner, god mat, alkohol och mer alkohol. Hela atmosfären andades kärlek! Svårt att förklara för er som inte var med. Dagen började med att vi åkte till Göteborg vid 11 på förmiddagen, sen fixade vi och donade och snabbt som bara den var eftermiddagen här. Folk började rulla in och det var dags för fördrink. Mosserat vitt vin med grapefrukt extrakt och någonting tror jag det var. Förätten var en het räkcocktail, huvudrätten klyftpotatis med oxfilé med parmaskinka, äpple och parmesanost stuving och som sås var det rödvinsås. Efterrätten bestod av frukt i ugnen med vitt chokladöverdrag och vaniljvisp. Kockar, I thank you. Sen var det lite allsång med Sabrin som programledare. Snart så var klockan tolv och det var dags för nedräkning, även det finns på film precis som allsången. Ingen räknar i takt, jag räknar högst, och vi skålar och sjunger och dricker skumpa! Hahahaha Klockan blev 1 och vi drog oss ner mot Avenyn och Push. Att Therese kom in är ett under, men skorna var enda anledning till misstro till hennes tillstånd. Bra fest alla hade sin grej.
Fazli- Armarna upp och sjung!
Stina- Tungan
Freddan- Bita sig i handen
Sabrin- Springer runt för sig själv vägrar prata med någon
Therese-Askungen
Louise-Jag ligger med chefen!!Bara för att nämna några. Kvällen slutade med att jag tog taxi hem för att sova. Louise kommer efter och skriver Zlatan <3 Sabrin på min arm. En underbar kväll och jag hoppas att resten av året blir likadant.
DAGENS TANKE
Fick inatt reda på att en bror till en gammal vän avlidit. Daniel hette han, vän till många av mina vänner. Olycka i Thailand, det är så ofattbart när något sådant händer. Jag hade ingen kontakt med honom, bara träffat honom ett fåtal gånger, men jag kan bara försöka sätta mig in i hans familjs och nära vänners situation. Hur går man som mamma vidare efter att ha förlorat sin son tex? Vi har så kort tid här på jorden att det känns så orättvis när somliga berövas den så mycket tidigare än vad som är meningen. Jag brukar säga att allt händer av en anledning och att allt det onda föder något gott, men i en sån här situation kan man fråga sig hur man ska se ljuset i tunneln. Alla vet att man behöver känna smärta, man behöver stå mitt i stormen för att uppskatta solens strålar och lyckan, men det här är en alldeles för stark storm, som få familjer klarar av. Men jag önskar hans familj och vänner ett fortsatt gott liv, och att dom på något sätt kommer förbi den här tragedin. Ni kommer ses igen, han väntar på er till den dagen är här. Men, lev era liv för däruppe där han nu är ser han ner på er, och ingen skulle bli argare än han om ni följde efter. Jag beklagar verkligen sorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar