Tiden tickar ut.

Nyss hemkommen från jobbet där idag hade riktigt roliga kunder. Och jag kände verkligen för en gångs skull på mycket länge hur mycket jag verkligen älskar det jag gör, hur mycket jag faktiskt brinner för yta. Tänk egentligen hur något så ytligt kan påverka oss så fruktansvärt djupt? Det är något speciellt att se ljusglimten i en människas ögon när hon eller han känner sig vacker, det finns inget bättre än att veta att jag faktiskt har hjälpt till med det. Jag ger mycket i mitt jobb, men jag får så mycket mer tillbaka.

Ikväll ska jag träffa mina gamla frisörpolare, det gänget som var. Vi har verkligen kommit ifrån varandra och det är tråkigt. Ingen är osams, alla vill ses, men tiden tickar och räcker inte riktigt till. Vi planerar en fika nästan vecka varje vecka men dagen då fikan verkställs kommer aldrig. Så ikväll har vi bestämt oss för att samla ihop oss och ta igen en del av tiden vi har förlorat, få tiden att stanna till ett tag, och bara umgås med varandra som vi gjorde förr. Det blir mat och vin och förmodligen massa härliga skratt!

DAGENS TANKE

Jag går förbi ett fönster, försöker kolla in och det jag ser skrämmer mig. En kvinna ser på mig, med ögon utan hopp. Hon gråter utan tårar, hon skriker utan röst. Hon är tom, redo att gå vidare. Ärren i hennes ansikte, påsarna under hennes ögon, hennes kropp är blå och röd. Telefonen är sönderslagen, porslinet är krossat. Hennes dotter kramar om henne, hennes son sitter i porslinet. Dottern rör inte en min, sonen gråter. Vad som pågår är uppenbart, jag kollar bort. Vänder mig om jag springer därifrån. Tankarna i huvudet, gör jag rätt beslut nu? Låtsas jag som ingenting eller låter jag dom bara vara ifred? Är det det dom vill? Kvinnan såg på mig, rop på hjälp? Missade jag hennes sista rop på hjälp? Jag borde kanske springa tillbaka? Ska jag ringa polisen? Jag tänker och försöker göra mitt beslut. Jag springer tillbaka. Kvinnan står kvar i fönsret, dottern kramar om henne och sonen sitter i porslinet. Dottern börjar skrika, sonen gråter och kvinnan ser på mig en sista gång, hennes blick visar något jag inte såg tidigare, en skräckblandad lycka. Jag hör ett skott, barn som skriker, kvinnan ler innan hon faller till marken.


Kvinnomisshandel i hemmet är vanligare än vi tror, och närvarande barn vid dessa tillfällen är ännu vanligare. Detta måste få ett stopp och det är vi som måste göra det. Vi tänker, men vi för det inte vidare till handling, vi blundar för verkligheten som finns runt omkring oss. Många ropar på hjälp, men vi lever i vår egen bubbla och vill inte se världen utanför, den är hemsk, tragisk och smärtsam. Vi måste öppna våra ögon, och göra något innan kvinnan ler.

Sista veckan på jobbet.

Nu är det sista veckan för mig på Hairpeople där jag spenderat nästan fyra år av min tid som frisör, det var där det började men nu är det dags att lämna boet. Det känns konstigt, att jag ska stå på en annan salong, nu när det närmar sig så är det helt plötsligt så påtagligt. Så på torsdag kväll ska jag ut och äta med Hairpeople gänget en sista gång. Vi ska äta på Babbel där vi åt våran första middag ihop, så vi tänkte avsluta där också.

Helgen som var, helt galet! Det var verkligen en grym kväll! Trots att alla inte kom så hade vi 20-25 som var här riktigt kul! Var dock en icke offentlig kväll så inga kameror var tillåtna och därav inga bilder från allt ståhej! Men vi som var där, vi vet hur det gick..

Ikväll ska jag bara ha en sån där kväll för mig själv. Skriva låtar som jag inte gjort på evigheter och titta på tv och bara krama om mig själv och berätta för mig själv vilken underbar människa jag är. Det behövs ibland, och idag är det en sån dag. Men vi hörs soon.

Ciao!

DAGENS TANKE

Det är dags för mig att se mig om, dags för mig att lämna min trygghet bakom mig och vandra vidare längs stigen och se vart den för mig. Det är dags för mig att prova mina vingar och flyga ut ur mitt trygga bo där jag levt mitt liv. Det är dags för mig att se andra delar av livet, dags att lära känna mig själv och andra på ett sätt jag inte tidigare gjort. Jag kom till en korsning där jag tvingades att göra ett val, gå vidare med livet eller trampa kvar på samma punkt. Jag har valt att gå vidare. Jag har lärt mig otroligt mycket, saker jag aldrig kommer glömma, tankar jag alltid kommer tänka, och jag har lärt mig att jag faktiskt duger som jag är. Efter all tid med er så känner jag mig redo, jag vet att mina vingar kommer hålla, för det är ni som byggt upp dom. Det är ni som har gjort att faktiskt fått så många olika vägar att välja. Jag är er evigt tacksam och ni kommer alltid finnas där. Vi må ha haft delade meningar många gånger, vi har skrattat, gråtit och suttit tysta ihop. Nu är det dags att gå åt olika håll, för mig att lämna er och bygga upp en egen trygghet, vi kommer säga hejdå, men vi kommer ses igen. För människor som har haft så stor inverkan på mitt liv, är människor jag vill ska vara en del utav det på ett eller annat sätt så länge det finns möjlighet. Jag är tacksam och lycklig och önskar er allt gott, idag imorgon och förevigt.

Fredag= tvätt och städdag..

Nu är det fredag och vad passar bättre än att tvätta fram till klockan 22 ikväll? Eller kanske städa lägenheten? Det är vad jag ska syssla med denna fredagkväll. Eftersom inflyttningsfesten är imorgon är det lika bra att göra allt idag, imorgon jobbar jag och måste inhandla allting. Hmm jag skrev i onsdags senast sen dess har jag jobbat och igår var jag på något dejt liknande med en snubbe i Göteborg. Var väldigt trevlig så idag tog jag en fika med Louise innan det var dags att åka hem till lägenheten igen för att påbörja tråkigheterna. Nu sitter jag här och har varit och slängt i en ny maskin tvätt ska strax påbörja städningen. Det lockar inte så jättemycket måste jag säga. Hoppas Carl Jan åker ur Let's Dance idag, han är ju en total nolla. Herregud!

DAGENS TANKE

Idag satt jag och funderade över det här med jakten. Om hur vi människor under en viss period i våra liv lever för jakten. Vi träffar en person en eller två gånger sen går vi vidare. Är vi rädda för att öppna oss eller vill vi bara inte? Vi säger att vi inte vill, men är det så enkelt? Tänk den dagen det inte är den andra personen som faller för oss utan vi som faller för den. Hur kommer reaktionen bli? Öppnar vi oss och tar emot den? Eller stöter vi oss den ifrån oss? Är vi rädda att den personen lever i samma period som vi levde i? Tänk vi alla levde i samma värld, tänk om vi alla kunde hantera saker och ting på samma sätt. Lättare, fast dock så mycket tråkigare. Jag lever i en period nu, vill inte ha någonting mer än något då och då. Jag vill inte falla dit, och faller jag så kommer jag stöta bort det. Dom säger att vi inte kan kontrollera våra känslor, men jag kan ju åtminstone försöka? Jag har inte för avsikt att falla, och jag tänker inte låta något gå så långt. För faller vi för någon som är inne i samma period som vi är, då faller vi hårt, för ingen finns där och fångar oss.

Onsdag, DONE

Min dag :

Jobb.
Lunch med Louise & Lina.
Jobb.
Träning.
Dusch.
Hem.
Blogg.
Fixa.
Iväg.

Imorgon liknande.

DAGENS TANKE

Hur kommer det sig att det mest förbjuda är det man vill åt? Varför ska man alltid sträcka sig över till andra sidan för att äta av den förbjudna frukten? Vi vet vad konsekvenserna blir när kommer ut. Lever vi i tron på att vi kan hålla det hemligt? Eller i spänningen och väntan inför dommedagen? Jag vet inte vad det är som lockar, men det är uppenbart att det vi inte kan få eller det som är förbjudet är det vi vill åt mest. Är det för att bevisa för oss själva och för andra att vi faktiskt kan mer än dom tror? Men i lägen när ingen ska få veta, får verkligen ingen veta? Eller måste du berätta för någon att du ätit av den förbjudna frukten? Vi söker alla bekräftelse, men ibland, hur långt är vi benägna att gå? Kommer vi fortsätta jakten på nya äventyr när första frukten är övermogen och vi överlevde giftet? Eller kommer vi andas ut, lättade över att hemligheten förblev hemlig? Vi kommer fortsätta jakten, för som sagt, det som är förbjudet är det som vi vill ha, åtminstone en stund, när spänningen lever och ingen vet.

Oj onsdag imorgon igen!

Nu är även tisdagen avklarad, och jag är tröttare än på länge. Vet inte varför , men antar att det har att göra med min eviga hosta som vägrar försvinna från min kropp! Idag har jag jobbat lite grann, skulle tränat idag igen men har sååån träningsvärk sen igår så jag tar det imorgon igen. Har börjat planera invigningen till King Love Queen idag, kommer bli grymt bra det här!

DAGENS TANKE

Du finns i mina tankar och jag saknar dig..

Oslipad diamant.

Nu har jag inte skrivit på ett bra tag, nästan en hel vecka emellan. Har haft så mycket för mig! I onsdags kom Ribba ( chefen på Rhodos) och Wille ( tror han är chef) och Ribbas kusin hit till Borås för att umgås med moi! Blev lite fest givetvis, det är ju som bekant det vi gör bäst nere på säsong. Så jag var lagom pigg igår, men Calle hade visning så det var bara att ta sig upp till HBC och möta upp mitt nya crew från King Love Queen. Festen var åter igång! Och fy vilken bra kväll det blev igår helt sjukt kul hade jag. Men allting gott har ett slut. Idag vart det jobb och sen mys med Therese hemma hos henne med varma mackor och massa svullo grejer. Fyfan va mätt man är nu asså, detta är inte okej!

DAGENS TANKE

Du har tagit steget, du har äntligen valt att förbättra din situation och gå vidare med ditt liv. Att äntligen våga släppa taget om ditt förflutna, våga börja om, våga älska igen, ditt liv, en kvinna, du är nu beredd att ta steget till ett rikare liv. Jag är glad att du fick ett uppvaknande, du behövde falla djupare ner på bottnen än du någonsin varit, du kommer sakta men säkert ta dig upp till ytan igen. Det kommer bli tufft, du kommer möta verkligheten på ett nytt sätt nu, du kommer inte kunna gömma dig bakom något längre. Det är du mot dig själv. Detta är en kamp som kommer bli din tuffaste någonsin, men du kommer klara det. För är du stark nog att göra valet är du stark nog att ta dig igenom det. Du kommer vara borta länge nu, du kommer lära dig att inse vad som är viktigt och vilka som är viktiga i ditt liv. Och det är dags för dig att förstå att den som är viktigast i ditt liv, faktiskt är du. Jag kommer sakna dig, för på ett eller annat sätt har du tagit dig in i mitt hjärta, du har blivit en vän jag bryr mig om. Jag vill inget hellre än att se dig lycklig och ber om att du ska få se solskenet efter stormen. När vi ses igen, det vet jag inte, men du kommer finnas i mina tankar en stund varje dag, jag skickar dig mina krafter. Efter sommaren kanske vi tar en kaffe ute i solen du och jag, på en sten ute i skogen, eller en bänk inne i stan. Vem vet hur framtiden ser ut? Kanske ses vi aldrig mer igen. Men det viktigaste för mig är att du valt vägen som jag väljer att kalla livet.

Söndagsångesten påväg bort.

Nu är det bara 20 minuter kvar på söndagsångesten. SKÖNT! För idag har den varit påtaglig vill jag lova. Igår var det på tok för mycket alkohol i bilden, började med 50 års kalas för min plastmorfar, började hälla i mig vin klockan 3, tror jag fick i mig runt 2 flaskor innan det var dags att åka in till stan och hem till Texie. Hon hade lagat mat och grejer och jag blir fyra timmar sen liksom. Det är inte okej, jag ber om ursäkt ännu en gång gumman! Sen efter en glas vin och lite sång var dags att ringa taxi för att fort åka hem, byta om, föra över cash, sminka om mig, allt under tiden som taxin väntar utanför. Sen ner till stan för att gå till viskan där jag träffade Fazli, Therese B2, Tanja, Stina och Jarno. Vi drack och drack och vi slutade inte dricka igår. Vi gick till Vimmel en sväng sen upp till X&Y. Jag tänker inte ens berätta hur det gick där, efter det var det efterfest hos Sigge, men han var inte hemma och när vi drog lämnade vi en snubbe som däckat av i soffan, en kille som tydligen har en del otalt med Sigge. Så hur hans uppvaknande blev har jag ingen aning om. Men men det var det. Idag vaknade jag klockan två, drog på mig kläder och ner till nya salongen med Fazli, sen blev det fika med Therese B2 och efter det hem och lägga mig på soffan.

DAGENS TANKE

Du gömmer dig bakom en fasad, och du tror att ingen ser dig bakom masken. Men jag ser dig, jag ser dig i ögonen och jag ser smärtan du bär på. Du berättar för mig om ditt liv, men du berättar det som att det är någon annans liv, någon annan människas misstag. Du har mycket i ditt bagage som du inte vill packa upp, du vill låta det ligga där. Men hur kommer du ta dig igenom livet om du ständigt fyller ditt bagage med skit och aldrig tar dig tiden att packa upp och rensa? Tar dig tid att gråta ut, tar dig tid att känna dig ensam. Du fyller ut din tid med allt du kommer över, för att slippa känna efter. Jag vet vad du är rädd för, att ensamheten åter kommer ge dig tillfälle till dåliga beslut, beslut som påverkar ditt liv på så många sätt. Men du är stark och du klarar det, ge det lite tid, oavsett om du faller kommer du inte falla dit du var innan. Vet du varför? Jag kommer landa under dig och tvinga dig att ställa dig upp. Livet är en underbar sak vi har fått och det skulle krossa mitt hjärta att se dig välja bort det. Lights will guide you home...

Då var det helg!

Nu är det fredag och jag är ledig! Idag ska jag ner och träffa Lollo en sväng på stan innan hon drar till Stockholm, efter det ska jag träffa Texie över en lunch och därefter ska jag klippa Mike min sk bandmedlem, eller hur ska jag förklara honom? haha senare framåt kvällningen har jag inte riktigt bestämt mig för vad det blir, det kan bli lugnt, det kan bli vin. Mycket beror på om jag jobbar imorgon, men tror inte att det blir av eftersom jag knappt hinner jobba med tanke på att jag ska på 50 års kalas. Jag har sådan träningsvärk i hela min kropp sen i onsdags, detta är helt sjukt men det är ett faktum. Senare imorgon kväll blir det antingen Göteborg eller myskväll hos Therese, det är jobbigt när man lovat bort sig till för många människor och sedan glömt av det. Hmm.. Hur löser jag detta? Försöker få med mig Therese till Göteborg såklart! Det är det som måste göras.

Tingeling!

DAGENS TANKE

Tänk, allt livet handlar om är kärlek. Från början till slut! Det är jakten på den, när vi funnit den, och när vi förlorar den. Kärlek mellan man och kvinna, kärlek till familj, kärlek till vänner, kärlek till jobb, kärlek till mat och kärlek till livet. Alla småsaker vi gör i livet är en handling av någon slags kärlek. En del människor älskar till och med att hata. Och det är en form av kärlek även om det inte är den jag förespråkar. Det sorgliga är att vi dock glömmer av vad det är vi älskar mest i livet och försummar det. Vi måste hitta tillbaka till pirret i magen. Vilken sorts kärlek det än är. Går vi till jobbet på morgonen utan ett leende på läpparna så kanske det är dags att byta jobb? Är vi i ett förhållande där vi känner oss ensamma trots att vi är två, då är det kanske dags att lämna? Har vi vänner som utnyttjar oss och inte ger något tillbaka, då kanske det är dags att välja vänner? Och när vi känner oss allmänt deprimerade, då kanske det är dags att se över livet? Vi har så kort tid på oss och vi tillbringar tiden med att göra saker som egentligen inte känns bra för oss. Det är dags att ta tag i det helt enkelt. Det är dags att försöka återfinna lyckan i livet och kärleken till det. Vi har ett val, och vi kan välja att älska mera. Kärleken kan göra ont ibland, den kan göra så fruktansvärt ont. Men får vi aldrig känna smärta får vi aldrig lära oss att leva heller.
Väljer du att leva ett liv utan kärlek, väljer du ett liv utan att leva.

För det är torsdag!

Åhh vilket bra humör jag är på idag, har nog aldrig känt såhär förut för att vara ärlig. Lyckan kommer lyckan går idag är den här hoppas den består! Funderar på att kanske dra mig ut i svängen idag efter träningen, det kan vara kul kanske? Jaaa! Har sån fruktansvärd träningsvärk idag men det är bara att gå på det igen! idag blir det combat för hela slanten och det är sjukt kul, speciellt med Mattias som instruktör, han drar ju ur det mesta och bästa ur människor en riktig glädjespridare som får en att prestera max! Studio aktiv i borås, bästa gymmet jag vart medlem i! Sen måste ni alla kika in på Nelly.com dom har såå sjukt snygga skor så jag nästan mår dåligt och till en kanonpris. Livet kan inte bli mycket bättre. Jag är fattig och lycklig, tänk att det skulle hända?

DAGENS TANKE

Ibland är jag glad för att jag inte är kär i någon. Jag är det man kallar analfabet inom kärlek. Jag varken kan eller vill bli kär. Jag känner att det bidrar till så mycket mer smärta än glädje. Att älska någon så mycket mer än man älskar sig själv att man är livrädd för att förlora det man har. Och det vara hemskt att leva i ett sådant förhållande, att hur älskad man än är så vet man att man älskar den andra personen så mycket mer och kan inte tänka sig ett liv utan denne. Att varje dag oroa sig för när det kommer ta slut att man inte kan uppskatta tiden man har med varandra till fullo. Hur bra det än är så vet man att allting har ett slut. Man känner sig stark med den andra personen, men utan så är man världens klenaste person och vet inte hur man skulle ta sig igenom det. Att känna sig så ensam och liten på grund av kärlek är något som för mig känns så långt bort, och jag är livrädd för att hamna i den situationen.

Ny dag nya tag!

Idag var det en tidig morgon på jobbet kom hit redan halv nio ( vanligtvis brukar jag börja runt 12) men det är skönt att komma upp i tid någongång också. Idag ska jag sluta tidigare för att träffa min mamie som jag inte träffar allt för ofta, vi ska ta en fika och gå och leta present till min plastmorfar som fyller 50 på lördag. Kanske utgång efter det? Vad sägs? Nej. Kanske inte, iallafall inte om jag ska till Sthlm nästa helg då får det vara bra med utgång fram till dess, kanske drar ut en sväng imorgon dock! Men det är vi tysta om. Om två timmar ska jag iväg och ta en lunch med Lina som jag inte har träffat på gud vet när det var sist! Ska bli mysigt. Ikväll är träningsformen afrodans och ska bli riktigt kul att släppa loss lite, blir nästan som att man går i trans när man dansar. Well, that's all for the day people!

Puss

DAGENS TANKE

Ibland undrar jag varför vi tänker så mycket. Större delen av tiden vi lever går åt till att tänka. Tankar som ofta leder till ångest, det är sällan våra tankar är positiva och det drar ner vårat humör. Vi tänker på jobbet, kärlek, sex, vänskap, träning, skönhetsideal, krig, politik, pengar och ja, alla dom grejerna som har en del i våra liv. Men det är alltid i negativ bemärkelse. Och då tänker jag oavkortat på vad jag själv tänker. Och ja det stämmer! Hur hemskt det än låter så kan jag konsten att trycka ner mig själv till botten. Varför ska jag höja mig själv till skyarna? Det finns alltid något som är dåligt och det är alltid något som kan bli bättre. Jag kan stå naken i spegeln och skälla på mig själv även om jag inte på något sätt är överviktig hittar jag grejer jag vill förbättra. Det är sjukt vilka ideal vi har och vad vi propageras med varje dag. Det är inte konstigt att självmord bland unga bara blir fler, det är inte konstigt att unga människor börjar med alkohol tidigt och droger. Man vill undkomma vardagen, vardagen där vi ständigt blir påminda om att vi inte räcker till. Jag blir nästan arg på mig själv när jag tycker om mat, ibland önskar jag mig anorexia för att komma bort från det, och den tanken gör mig ännu argare! Hur kan jag önska mig själv olycka? Hur kan jag vilja att människor ska se på mig med avsmak? Våra hjärnor spelar oss spratt, vi driver oss själva till avsky, osäkerhet och andra saker. Det är lätt att säga att vi mår bra, det är lätt att le när vi träffar bekanta på stan. Hur vi egentligen mår vet ingen eller få människor i vår närhet om. För vi lever i ett samhälle när vi ska vara så himla käcka, vi ska ha koll på det och det, vi ska vara medvetna om vårat yttre, vi ska dränka våra sorger i alkohol och vi ska vara glada. Men när vi tar av masken när vi har kommit hem. Är det värt det? Är det värt att gömma sig själv i jakten på idealet? En dag kommer orken försvinna och tankarna blir värre, och som vi alla vet, det vi tänker kan leda till mer än tårar i vår ensamhet.

Det kom ikapp mig.

Tisdag, tråkigt, jobb, träning, sova. Hmm okej, det är så det är att vara sabrin swedan på veckodagarna ibland klämmer jag in en fika med mina vänner, men ändå så räcker inte tiden eller orken till.

DAGENS TANKE

Det börjar komma ikapp mig nu. Jag har börjat förstå vad jag gör mot dom som betyder mest för mig, vad jag gör mot dom jag älskar. Jag håller mig undan, jag orkar inte. Men nu börjar jag se hur mycket jag kan såra. Och jag vill inte ha det såhär längre, jag vill räcka till för alla, men samtidigt så klarar jag inte av det. Perioden i mitt liv som har varit nu det sista har varit för mycket. Jag har inte haft ork eller lust till någonting där det krävs ett engagemang från min sida. Jag festar och flyr från min vardag och det som är jobbigt, men dagen efter kommer det ikapp mig. Jag vet att jag gör fel, ta tjuren vid hornen säger man ju att det heter. Det är nog det jag borde göra, men när jag gör det vill jag vara glad, jag vill visa intresse och jag har inte haft någon motivation till det nu det sista. Men det är dags att jag ser över vad jag försakar i mitt eviga letande efter det nya och spännande. Det är dags för mig att växa upp, och ta tag i dom jag älskar. Det är dags för mig att göra det jag borde göra varje dag men inte har gjort på en evighet, det är inte svårare än att lyfta på luren och slå ett nummer..

Golden days.

Det är måndag, och för första gången på en vecka har jag äntligen fått vila ut och lyckats sova ordenligt. Nu är jag piggare än på länge och redo för livet igen.
Försöker planera in en helg till helsingborg nu i februari och hälsa på alla goa glada skåningar som entrade mitt liv Rhodos förra sommaren! Ska bli skönt att komma bort, sen pratar vi om att kanske ta en tur upp till Stockholm nästa helg, men får se vad plånboken tillåter! Idag har det varit lugnt på jobbet och kommer förmodligen att vara resten av månanden, som jag sagt förut, jag hatar januari och februari! Just det kanske ska till Norge med och hälsa på discodennis en sväng. Och för att lysa upp mörkare dagar kom Lollo in på salongen innan och sa att USA till september är en bra grej, så sa jag bara vilket datum åker vi? Jag har saknat USA inte varit där på två år nu. Stor skillnad från förr när jag var där två gånger om året.

Helgen var underbar. I lördags var jag, Therese, Tanja, Stina, Maria och Sara hemma hos Therese. Vi lagade mat, eller ah, dom lagade jag kollade på ( känner mig ganska bortkommen i köket) italienskt stod det på menyn och fy va gott det var. Till detta serverades det några flaskor vin som gjorde djupa snack om möjligt ännu djupare. Och jag måste bara säga det, GUD vad det är mysigt att dricka vin utan att gå ut!! Borås är verkligen inte min favoritstad gällande uteliv, eller favoritstad överhuvudtaget. Jag säger det, utan dessa underbara människor jag har runt omkring mig hade jag aldrig varit kvar.

DAGENS TANKE

Kan jag vilja en sak men göra en annan? Jag kan vilja först, men sen när jag gjort det inte vilja? Vad är det då jag vill? Vile jag, eller ville jag inte? Det är svårt att säga. En del envisas med att ångrar du dig efteråt så ville du inte från början. Samtidigt som jag kan tycka att jag ville det från början men inte efteråt. Det är så svårt att sätta fingret på varför man ville först men inte sen, för när jag står inför något som jag vill göra, då tänker jag ut fördelar och nackdelar med att göra det. Och oftast så väger fördelarna upp nackdelarna, men efteråt känner jag mig ändå som ett misslyckande, och ser mig själv som den svagaste personen någonsin. Tänk att även om jag vill något såååå mycket mår jag ändå så dåligt efteråt. Det är nästan som att jag behöver övertala mig själv innan att det är okej, att inget kommer hända, innan jag har gjort det. Men när jag har gjort det trackar jag ner på mig själv något så fruktansvärt mycket. Jag vet inte vad det är jag försöker få fram, men jag försöker att förstå om jag kan vilja något som jag egentligen inte vill. Eller om jag inte ville det från början heller.