Golden days.

Det är måndag, och för första gången på en vecka har jag äntligen fått vila ut och lyckats sova ordenligt. Nu är jag piggare än på länge och redo för livet igen.
Försöker planera in en helg till helsingborg nu i februari och hälsa på alla goa glada skåningar som entrade mitt liv Rhodos förra sommaren! Ska bli skönt att komma bort, sen pratar vi om att kanske ta en tur upp till Stockholm nästa helg, men får se vad plånboken tillåter! Idag har det varit lugnt på jobbet och kommer förmodligen att vara resten av månanden, som jag sagt förut, jag hatar januari och februari! Just det kanske ska till Norge med och hälsa på discodennis en sväng. Och för att lysa upp mörkare dagar kom Lollo in på salongen innan och sa att USA till september är en bra grej, så sa jag bara vilket datum åker vi? Jag har saknat USA inte varit där på två år nu. Stor skillnad från förr när jag var där två gånger om året.

Helgen var underbar. I lördags var jag, Therese, Tanja, Stina, Maria och Sara hemma hos Therese. Vi lagade mat, eller ah, dom lagade jag kollade på ( känner mig ganska bortkommen i köket) italienskt stod det på menyn och fy va gott det var. Till detta serverades det några flaskor vin som gjorde djupa snack om möjligt ännu djupare. Och jag måste bara säga det, GUD vad det är mysigt att dricka vin utan att gå ut!! Borås är verkligen inte min favoritstad gällande uteliv, eller favoritstad överhuvudtaget. Jag säger det, utan dessa underbara människor jag har runt omkring mig hade jag aldrig varit kvar.

DAGENS TANKE

Kan jag vilja en sak men göra en annan? Jag kan vilja först, men sen när jag gjort det inte vilja? Vad är det då jag vill? Vile jag, eller ville jag inte? Det är svårt att säga. En del envisas med att ångrar du dig efteråt så ville du inte från början. Samtidigt som jag kan tycka att jag ville det från början men inte efteråt. Det är så svårt att sätta fingret på varför man ville först men inte sen, för när jag står inför något som jag vill göra, då tänker jag ut fördelar och nackdelar med att göra det. Och oftast så väger fördelarna upp nackdelarna, men efteråt känner jag mig ändå som ett misslyckande, och ser mig själv som den svagaste personen någonsin. Tänk att även om jag vill något såååå mycket mår jag ändå så dåligt efteråt. Det är nästan som att jag behöver övertala mig själv innan att det är okej, att inget kommer hända, innan jag har gjort det. Men när jag har gjort det trackar jag ner på mig själv något så fruktansvärt mycket. Jag vet inte vad det är jag försöker få fram, men jag försöker att förstå om jag kan vilja något som jag egentligen inte vill. Eller om jag inte ville det från början heller.