Onsdag, DONE

Min dag :

Jobb.
Lunch med Louise & Lina.
Jobb.
Träning.
Dusch.
Hem.
Blogg.
Fixa.
Iväg.

Imorgon liknande.

DAGENS TANKE

Hur kommer det sig att det mest förbjuda är det man vill åt? Varför ska man alltid sträcka sig över till andra sidan för att äta av den förbjudna frukten? Vi vet vad konsekvenserna blir när kommer ut. Lever vi i tron på att vi kan hålla det hemligt? Eller i spänningen och väntan inför dommedagen? Jag vet inte vad det är som lockar, men det är uppenbart att det vi inte kan få eller det som är förbjudet är det vi vill åt mest. Är det för att bevisa för oss själva och för andra att vi faktiskt kan mer än dom tror? Men i lägen när ingen ska få veta, får verkligen ingen veta? Eller måste du berätta för någon att du ätit av den förbjudna frukten? Vi söker alla bekräftelse, men ibland, hur långt är vi benägna att gå? Kommer vi fortsätta jakten på nya äventyr när första frukten är övermogen och vi överlevde giftet? Eller kommer vi andas ut, lättade över att hemligheten förblev hemlig? Vi kommer fortsätta jakten, för som sagt, det som är förbjudet är det som vi vill ha, åtminstone en stund, när spänningen lever och ingen vet.